jaha, då är det dagen där vi skulle debutera på lokal nivå. vilket vi gjorde också, och om jag ska vara ärlig gick det faktiskt rent käpprätt åt skogen!
vi stoppade ut oss faktiskt, det var inte våran dag idag och så kan det vara ibland. jag är ändå ganska nöjd då han skötte sig exemplariskt, och året har bara börjat. vi har lång tid på oss att göra bra ifrån oss, att få fina resultat.
han är väldigt orutinerad och likaså jag, detta var inte bara navves utan också min första tävling på högre nivå än klubb. vi skötte oss bra ändå och jag gjorde omstart vilket gick mycket bättre.
jag blev förbannad och ledsen efteråt pga kaos vid framridningen som påverkade honom väldigt mycket, sen efter en stund när jag hade stått och myst med honom med tårar i ögonen så tänkte jag att detta bara var våran början.
herregud varför lipar jag? vi har aldrig gjort något sånt innan, vi har ju liksom hela detta året på oss och förhoppningsvis många år till på oss att ta oss dit jag hoppas på. vi är ett team och så kommer det förbli. han är lika mycke värd för mig även om han stannade idag. vi tar bara nya tag och försöker ge järnet nästa helg istället :)

ingen har bara massa bra och fina resultat, alla får någon gång en dålig dag precis som vi haft. och det får man inte glömma bort :)

fy mig för dålig uppdatering, men jag har haft väldigt fullt upp med att flytta tillbaka till tenhult osv. så har inte hunnit skriva.

det gick väldigt bra i tranemo iallafall!
han skötte sig utmärkt, jag hoppade två stycken 90 cm, och det kändes otroligt lätt!
fick fyra fel i varje runda. första rundan stoppade han på trean, dock helt mitt fel för jag la honom så fel in på det. så han var en klok häst och stannade istället för att försöka rädda upp situationen!
sen i andra petade han på femman, han råkade nog glömma lyfta bakfötterna lite ;)
men det är helt klart godkänt och nu taggar vi våran första tävling!
känns verkligen som vi är på gång nu, att en hel bana på 90 cm skulle kännas som ingenting trodde jag inte bara för några månader sen skulle vara möjligt. men det kändes som att skutta runt på en 50 cm bana.
äntligen får man något tillbaka för allt slit!


jag kan knappt fatta detta men imorgon börjar den sista terminen jag kommer gå här på tenhults naturbruksgymnasium, helt sjukt. 158 dagar kvar till studenten..

imorgon är det dags att åka till tranemo, måste erkänna att jag är liiiite nervös precis som vanligt. första gången jag hoppar en 90 på P&J faktiskt, men det känns bara kul. vill ju hoppa lite högre :)

idag trimmade jag i ridhuset, han var inte riktigt lika fin som i förrgår, men fin var han!
avslutade med att ta några skutt på ett räcke, bara för att känna lite på honom. kan säga att han kommer vara pigg imorn, kunde knappt hålla honom och han bara studsade fram mot hindret och sög tag idag, kul att känna :)

nu så har jag och mamma precis putsat all utrustning så den är fin tills morgondagen. går det inte bra kan vi ju iallafall vara fina eller hur? ;)

ja, vad ska man skriva om egentligen? fantasin tryter redan tyvärr, men jag vill inte sluta blogga igen. så jag får väl hitta på lite intressanta saker att skriva om!

har ägnat dagen åt att måla mina köksstolar till den nya lägenheten, bytt foton i gamla ramar och satt i nya, städat lite och letat gardiner, påslakan, mattor osv. förresten om någon känner nån som har en tvåsitsig bäddsoffa till salu för ett bra pris, hör gärna av er! gärna en i brunt skinn, men inte måste såklart :)
snart flyttdags, men önskar jag kunde få flytta nu. men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge... ;)

uppdaterar imorgon om hur det har gått, vi hörs!

jahapp, så sitter man här och inte kan sova som vanligt!

idag har jag "jobbat" lite, hjälpte pappa skruva bort extraljusen och greja med våran ena bil som ska säljas, sen skulle jag grejat med min kära dagge men jag hann inte med honom, får nog bli imorn..
sedan bar det av till gnosjö för att göra ärenden på banken, sen vidare till gislaved för att köpa foder osv.

var i stallet och klippte navve, för fjärde gången denna vintern. suck...
han hade ungefär 50 cm lång päls kändes det som, nä men den var nog iallafall 2-3 cm lång. som en stor nallebjörn!
men nu är han snygg och stilig igen, inte som en gosig skogsmulle :)

första gången han blir helklipp utan att vara sederad (drogad), han var vääldigt nervös i början och studsade runt och hade sig. men vi bremsade och då blev han såklart lugn. tog det värsta bakom öronen, sen räckte det att ha såndär slicksten, ni vet sån healthy treat? han älskar såna!

han dock inte rida idag, släppte honom lite i ridhuset, imorgon blir det hårdträning igen i ridhuset. fram- och avskrittning utomhus nu när det går! hoppas han är lika fin som igår.
på lördag åker vi till tranemo för att hoppa en 90 cm runda på pay & jump, är lite smånervös men det brukar ju gå bra! han har blivit så duktig senaste tiden :)

nu är det dags för film, godnatt så hörs vi imorgon!

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i mitt inlägg idag. mer än hur frustrerad och förbannad jag blir över allt hat, allt skitsnack som finns. 

jag själv har i många ur blivit utsatt för mobbing, och även idag är jag det. bara det att människorna som håller på med det gör det bakom min rygg och tror att jag inte vet ett smack. det gör nästan ondare. jag vet att man inte kan bli älskad av alla, men just nu är jag i en period där jag känner att jag inte är det av någon.
man kan aldrig lita på någon, men ibland måste man ha en stöttepelare där, man måste ha någon som man kan lita på att de tar emot en om man faller. någon som har en axel ledig man kan gråta ut mot, någon som lyssnar.

varför i hela friden finns det så mycket hat här i världen? varför kan man inte bara älska alla för hur dom är? eller gillar du inte en person, skit i den då. men snacka inte skit om den, jag tror inte du förstår hur mycket det förstör den människans inre. 

mitt inre har gång på gång blivit förstörd av människor jag litar på, och som jag älskar. mitt hjärta har blivit krossat gång på gång och folk bara hånskrattar och snackar skit om det. säger "hon får skylla sig själv, det äcklet".
är det mitt fel att folk sårar mig? fick reda på i helgen att så många har pratat bakom min rygg om vilka dåliga val jag har gjort när jag valt pojkvän, detta är alltså mina närmsta vänner. om dom nu har vetat om hur dålig kille jag har valt och att han kommer såra mig, varför inte säga något till mig då istället?

dessa närmsta vännerna har även sedan efteråt, när jag har blivit krossad och trampad på ännu en gång, suttit och pratat väldigt mycket skit bakom min rygg, och trampat på mig ännu lite mer. tack för det.
jag slår vad om att de tror att jag inte vet något, men ack så fel man kan ha.

men le mot den som krossar dig, för det krossar den att se dig le.

jag har alltid haft svårt för tillit mot andra människor, och efter all skit jag varit med om med både vänner och de jag har delat mitt liv med och älskat, så litar jag inte på någon annan än mig själv. jag hoppas alla dessa människor har ångest över vad dem har gjort, men förmodligen så älskar dom att se mig krossad. dock tänker jag inte ge dom den glädjen längre, jag har varit stark så jävla länge. jag har fallit så många gånger och sedan ställt mig upp. jag kommer alltid klara mig, även om jag inte har någon till hjälp. you will never break me.

jag önskar inte ens min värsta fiende vad jag gått och går igenom, jag önskar bara att alla kunde ge fan i att snacka skit. ta hand om dom du älskar, ta vara på varje sekund du får med dom. och strunta i dom du inte står ut med, men säg för sjutton inte ett enda ont ord om dom. jag har gjort misstag i mitt liv, men lärt mig otroligt mycket av det. och om jag har ångest? ja, ångest som skulle kunna äta sönder mig inifrån. men låter jag den göra det? nej.