det kommer aldrig va över för mig
jag hatar dig så otroligt mycket, varför var du tvungen att lämna mig nu? jävla häst. varför kunde du inte bara vara hel? varför skulle just du gå sönder? jag hatar dig för det. jag hatar att jag inte är hel utan dig, och hur mycket jag än försöker laga hålet i mitt hjärta och hur mycket jag än försöker få bort allt som gör så fruktansvärt ont så går det inte. ingen kommer någonsin kunna ta din plats.
hur mycket jag än vill att alicia ska betyda lika mycket för mig som du gjorde, kommer det aldrig gå. jag älskar henne och hon gör mig glad, men inget kommer bli som förr. inget kommer bli som du och jag.
jag önskar att jag kunde tagit vara mer på tiden vi hade tillsammans, jag önskar att jag hade spenderat fler timmar i stallet än jag gjorde. önskar med hela mitt hjärta att du en dag när jag kommer ut till stallet, bara står där i din box med dina snälla ögon o stora öron. jag saknar hur rastlös du jämt blev i skötselspiltan, hur du sparkade i boxväggen när det var dags för kraftfoder, hur du tjöt som en gris varje gång du skulle busa. jag saknar allt med dig, så förbannat mycket. jävla häst, snälla kom tillbaka.
jag är arg, frustrerad och inte minst så sjukt sårad.
jag ville göra mer med dig, jag ville göra mer för dig.
varför kunde du inte bara visat detta tidigare, så hade du kanske varit hos mig nu. ingenting kommer bli bra igen.
endless love. <3
helvetet på jorden
verkligheten börjar komma ikapp nu och man börjar förstå att han faktiskt är borta för alltid och inte bara för stunden. det är nu jag börjar förbereda mig på hur fruktansvärt ont denna sorgeprocess kommer göra, hur hemskt detta kommer vara. jag har fyra dagar kvar till studenten nu och jag ska försöka stänga ute mina känslor kring hans bortgång tills efteråt.
tankarna snurrar runt i huvudet dagligen, flera gånger om dagen. tänk om vi hade kunnat göra något? var vi dumma som valde att hans liv inte var värt att leva? jag saknar min prins så sjukligt mycket. det är svårt att vara stark i denna situation. jag vet inte hur jag ska hantera hans bortgång, så därför har jag just nu inte hanterat den alls. jag låtsas som ingenting, pratar om det ganska oberört när folk undrar, men sanningen är att det hugger i mitt bröst varje gång någon tar upp nånting gällande honom. men jag håller mig stark för min egna skull, helvetet bryter nog lös så småningom, när jag är stark nog och redo för det. det enda jag ville ha sagt med detta inlägg är bara att jag saknar honom så det gör ont. livet är inte rättvist och jag kan inte förstå varför just han skulle behöva lämna livet. världens gladaste o livligaste häst, så positiv och snäll..
din bortgång har fått mig att inte vilja kämpa mer, att inte vilja fortsätta mer.
din bortgång har fått mig att inte vilja kämpa mer, att inte vilja fortsätta mer.
