jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i mitt inlägg idag. mer än hur frustrerad och förbannad jag blir över allt hat, allt skitsnack som finns. 

jag själv har i många ur blivit utsatt för mobbing, och även idag är jag det. bara det att människorna som håller på med det gör det bakom min rygg och tror att jag inte vet ett smack. det gör nästan ondare. jag vet att man inte kan bli älskad av alla, men just nu är jag i en period där jag känner att jag inte är det av någon.
man kan aldrig lita på någon, men ibland måste man ha en stöttepelare där, man måste ha någon som man kan lita på att de tar emot en om man faller. någon som har en axel ledig man kan gråta ut mot, någon som lyssnar.

varför i hela friden finns det så mycket hat här i världen? varför kan man inte bara älska alla för hur dom är? eller gillar du inte en person, skit i den då. men snacka inte skit om den, jag tror inte du förstår hur mycket det förstör den människans inre. 

mitt inre har gång på gång blivit förstörd av människor jag litar på, och som jag älskar. mitt hjärta har blivit krossat gång på gång och folk bara hånskrattar och snackar skit om det. säger "hon får skylla sig själv, det äcklet".
är det mitt fel att folk sårar mig? fick reda på i helgen att så många har pratat bakom min rygg om vilka dåliga val jag har gjort när jag valt pojkvän, detta är alltså mina närmsta vänner. om dom nu har vetat om hur dålig kille jag har valt och att han kommer såra mig, varför inte säga något till mig då istället?

dessa närmsta vännerna har även sedan efteråt, när jag har blivit krossad och trampad på ännu en gång, suttit och pratat väldigt mycket skit bakom min rygg, och trampat på mig ännu lite mer. tack för det.
jag slår vad om att de tror att jag inte vet något, men ack så fel man kan ha.

men le mot den som krossar dig, för det krossar den att se dig le.

jag har alltid haft svårt för tillit mot andra människor, och efter all skit jag varit med om med både vänner och de jag har delat mitt liv med och älskat, så litar jag inte på någon annan än mig själv. jag hoppas alla dessa människor har ångest över vad dem har gjort, men förmodligen så älskar dom att se mig krossad. dock tänker jag inte ge dom den glädjen längre, jag har varit stark så jävla länge. jag har fallit så många gånger och sedan ställt mig upp. jag kommer alltid klara mig, även om jag inte har någon till hjälp. you will never break me.

jag önskar inte ens min värsta fiende vad jag gått och går igenom, jag önskar bara att alla kunde ge fan i att snacka skit. ta hand om dom du älskar, ta vara på varje sekund du får med dom. och strunta i dom du inte står ut med, men säg för sjutton inte ett enda ont ord om dom. jag har gjort misstag i mitt liv, men lärt mig otroligt mycket av det. och om jag har ångest? ja, ångest som skulle kunna äta sönder mig inifrån. men låter jag den göra det? nej.