håll mitt hjärta
kan inte beskriva med ord för mina känslor denna dag, jag är halv, mitt hjärta svider och blöder, mina ögon är röda och svullna efter alla tårar som runnit. idag var en av de värsta dagarna i mitt liv, farfars begravning. det var den finaste jag sett, alla blommor på och runt om kistan var vita, röda och blåa som norges färger, kyrkan var proppfull av både släkten, nära och även bekanta. jag har alltid vetat att min farfar var en omtyckt man, men det är först idag jag verkligen inser hur älskad och omtyckt han var, en sån stark och trygg man.
jag är så stolt över dig farfar, du kommer alltid vara en stor förebild för mig och jag kommer aldrig sluta älska dig.
mitt hjärta och min själ vilar i dina händer, ta hand om mig och visa mig den rätta vägen genom livet nu, jag vet att du finns där uppe och vakar över mig, det visade du när du tände en trasig lampa för mig.
jag önskar jag kunde finna ord för min smärta nu, för att få ut det och få folk att förstå hur hårt detta har tagit på mig, men det finns inga ord. det gör så fruktansvärt ont och jag vet inte hur jag ska gå vidare nu. att gå fram till kistan där min farfar låg i, lägga blomman och säga farväl är det svåraste jag har gjort. det högg som en kniv i bröstet på mig och jag drog fingertopparna över kistlocket innan jag gick och satte mig i kyrkbänken och bröt ihop.
när de bar ut dig från kyrkan och vi fick gå bakom gick det inte längre, såg smärtan i min farmors ögon, i hennes tårar, då gick det inte mer. min finaste farfar, jag var ju farfars flicka, av alla dina barnbarn var jag den enda flickan, i 26 år väntade du på en flicka, sista barnbarnet du fick, det var jag. kommer aldrig glömma bort vilken stor och stark man du var, när allting var svårt, då sa du "vi tar en kopp kaffe och pratar om det". och det gjorde vi idag efter begravningen, för att det är svårt nu farfar, svårare än vad du någonsin kommer förstå, jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna men det går inte vara glad.
så många minnen jag har med dig och farmor, kommer alltid minnas dem. paniken växer i mig när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se dig, höra dig skratta, se dig le, krama dig, ligga och vila middag framför tvn med dig, sticka dig i fingret, retas för din "klo", hjälpa dig lösa korsord eller äta "vuxenvälling" till frukost.
såret jag har i mitt hjärta efter din bortgång kommer aldrig läka, inte förrän vi ses igen, och farfar jag vet att vi gör det.
tack för att just du var min farfar, tack för allt du lärde mig och tack för att du är en sån förebild för mig och så många andra, tack för all glädje och värme du spridit omkring dig.
jag älskar dig Odd Nilsen, min farfar <3
vila i frid, du finns alltid hos mig.
alltid älska, aldrig glömma
jag är så stolt över dig farfar, du kommer alltid vara en stor förebild för mig och jag kommer aldrig sluta älska dig.
mitt hjärta och min själ vilar i dina händer, ta hand om mig och visa mig den rätta vägen genom livet nu, jag vet att du finns där uppe och vakar över mig, det visade du när du tände en trasig lampa för mig.
jag önskar jag kunde finna ord för min smärta nu, för att få ut det och få folk att förstå hur hårt detta har tagit på mig, men det finns inga ord. det gör så fruktansvärt ont och jag vet inte hur jag ska gå vidare nu. att gå fram till kistan där min farfar låg i, lägga blomman och säga farväl är det svåraste jag har gjort. det högg som en kniv i bröstet på mig och jag drog fingertopparna över kistlocket innan jag gick och satte mig i kyrkbänken och bröt ihop.
när de bar ut dig från kyrkan och vi fick gå bakom gick det inte längre, såg smärtan i min farmors ögon, i hennes tårar, då gick det inte mer. min finaste farfar, jag var ju farfars flicka, av alla dina barnbarn var jag den enda flickan, i 26 år väntade du på en flicka, sista barnbarnet du fick, det var jag. kommer aldrig glömma bort vilken stor och stark man du var, när allting var svårt, då sa du "vi tar en kopp kaffe och pratar om det". och det gjorde vi idag efter begravningen, för att det är svårt nu farfar, svårare än vad du någonsin kommer förstå, jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna men det går inte vara glad.
så många minnen jag har med dig och farmor, kommer alltid minnas dem. paniken växer i mig när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se dig, höra dig skratta, se dig le, krama dig, ligga och vila middag framför tvn med dig, sticka dig i fingret, retas för din "klo", hjälpa dig lösa korsord eller äta "vuxenvälling" till frukost.
såret jag har i mitt hjärta efter din bortgång kommer aldrig läka, inte förrän vi ses igen, och farfar jag vet att vi gör det.
tack för att just du var min farfar, tack för allt du lärde mig och tack för att du är en sån förebild för mig och så många andra, tack för all glädje och värme du spridit omkring dig.
jag älskar dig Odd Nilsen, min farfar <3
vila i frid, du finns alltid hos mig.
alltid älska, aldrig glömma
Kommentarer
Postat av: Anonym
stöttar dig i alla lägen min vackra ros, kommer alltid att finnas för dig. Gör allt för dig<33
Postat av: Anonym
<3
Trackback
