halloj!
idag har vi ju som sagt varit hos min prins, pappa mockade ur navves box (tack så jättemycke!) och sen la vi in nytt eftersom han är en himla skitgris= bädden blir sjukt äcklig. skulle dessutom provrida en albion dressyrsadel, suuperskön men navve hade väl lite väl mycke överenergi så han trippade o studsade mest runt, suck..
har dragit ner lite på hans kraftfoder och så får han nog gå på linan mån-tis nästa vecka o springa av sig rejält. skulle behövas en riktig lösgaloppering för hans del men det är ju inte så lätt alltid!
sitter här och letar efter en bil och längtar som sjutton tills min födelsedag, kan inte fatta att jag fyller 18 om ett tag. vart har tiden tagit vägen?! nyss var de fyra år kvar tills jag skulle bli 18, nu är de knappt tre månader. längtar iaf supermycket, speciellt efter att skaffa körkort! jag och min älskling josefine ska även tatuera oss efter att jag har fyllt år och jag kan knappt vänta! kommer bli så himla snyggt!!
sen vill jag ju även självklart pierca mig, men jag vet att mamma och pappa inte skulle bli så förtjusta i det (och ja, jag vet att ni läser) så jag får väl skippa det, men naveln kommer det iaf bli! hade dock velat ha i ögonbrynet o tungan också, men då går mina kära föräldrar i taket...
på tal om mina föräldrar så var vi ju även och kollade på bio idag- stig helmer the movie. blev väldigt besviken faktiskt för den var inte alls så rolig som man hade förväntat sig.
imorn blir det plugg för jag har en hemtenta i samhäll som ska vara inne imorn, sen ska jag ju även åka tillbaka till tenhult på kvällen.
vet inte riktigt mer vad jag har att skriva, inget speciellt faktiskt. sitter och lyssnar på musik o drömmer mig bort. tänker på och saknar en väldigt speciell person ganska så mycket nu, borde dock inte göra det för jag blir bara så ledsen då, önskar att allting kunde bli som innan, att allt bara kunde bli bra. hoppas verkligen att det går över snart för jag mår faktiskt inte speciellt bra över det. tur att jag har min underbara häst, han håller mig på fötterna, han gör så att jag orkar med allt. tur att jag har min fina navarone <3

när jag tänker efter hur livet har sett ut senaste månaderna så kan jag verkligen förstå att jag mår som jag gör just nu, känns ändå konstigt hur jag har orkat gå upp varje morgon o gå igenom dag efter dag trots all smärta. det har varit så otroligt jobbigt, tur att jag har världens bästa vänner och familj!
känner mig på nåt sätt starkare än nånsin trots att jag är krossad i tusen bitar, jag står här på egna ben och kämpar mot något som kallas helvetet o just nu är det jag som fuckar up helvetet och inte tvärtom. jag klarar fan allt!!
och med det säger jag godnatt. ni alla är bäst, ge aldrig upp o sluta aldrig kämpa för det ni drömmer om!