jag saknar dig så fruktansvärt mycket,

synen av dig när du sitter där i fåtöljen på sjukhuset innan jag vänder mig om och går därifrån en sista gång bränner innanför ögonlocken på mig.

det hugger i mitt hjärta när jag ser mig själv vända mig om och gå ifrån dig, jag skulle aldrig ha gjort det om jag hade vetat..

och jag hatar mig själv att jag var så frånvarande sista gången vi sågs, att jag inte kramade dig lite extra hårt och länge. att jag inte sa att jag älskar dig.

jag saknar dig farfar, kom tillbaka nu, jag behöver dig.

jag vill visa dig hur fin navve har blivit, du hade blivit så stolt.