sitter här i soffan och kan inte sova, är inte ett dugg trött. tankarna flyger genom skallen på mig som vanligt. tänker på hur livet har varit senaste tiden, och fyfan vad svårt det har varit. imorgon (måndag menar jag nu) är det fyra månader sen farfar gick bort, fyra månader av rent helvete faktiskt. det var inte bara farfars bortgång som gjorde allting svårt utan det hände så otroligt mycket annat, men allting har hänt efter att farfar dog. jag önskar jag kunde skriva ut allting här, men det blir för personligt. jag kan iaf säga att det har varit jobbigt med kärlek, vänner, skolan, hästen osv. det börjar ordna upp sig nu, iaf med vissa punkten. 
kärleken går väl hyfsat bra, jag har hittat en som gör mig lycklig, som får mig att le och varje gång jag ser honom fylls hela min kropp av en speciell värme. om han bara förstod vad han egentligen har gjort för mig utan att själv veta om det, han gjorde allt bara genom att finnas här för mig, lyssna på mig när jag behövde det och ja. på ett sätt var det han som fick mig på fötter igen efter att jag tappat fotfästet ett tag, självklart var det även endel vänner som hjälpte mig!
vännerna är också väldigt bra på vissa punkter iaf, jag tänker inte gå in mer på detaljer och det enda jag har att säga är att jag är otroligt glad och tacksam för alla underbara vänner jag har.
skolan är det ju som sagt mycket i som vanligt och även som jag skrev innan så har navve börjat bli riktigt bra nu vilket får mig att se ljusare på hela livet, för det har inte varit lätt de senaste månaderna när allting bara sket sig och allt jag kände var bara att livet såg typ svart ut. jag vet att detta har tagit enormt hårt på mig och det syns, tyvärr. jag har haft sömnproblem, haft svårt att fokusera på saker t.ex. i skolan, ätit väldigt dåligt och inte orkat bry mig om mig själv. och efter att ha haft det så några månader så syns det på en kan jag lova er, jag ser utbränd och trött ut. jag vet att jag ser väldigt hängig och kanske t.o.m skabbig ut, men jag försöker allt jag kan att reda ut allt, att sova och äta bättre framförallt. och jag tycker ändå att jag har tagit mig upp på fötterna hyfsat bra efter att allting bara rasade för mig. mitt liv kommer aldrig bli lätt att leva, det har det aldrig någonsin varit heller, men "if you can dream it, you can live it" och det tror jag verkligen på. vill man något och kämpar så klarar man allting!
nu ska jag försöka sova för klockan är alldeles för mycket, nu har jag iaf delat lite av mina tankar och funderingar, hoppas ni tycker om det!
puss